Kursmöte 11

Markeringar

För att kunna göra så bra försvarsspel som möjligt, måste försvararna ha något sätt, att
via sina lagda kort hjälpa varandra, att ta så många stick som möjligt. Det finns flera olika
nivåer i dessa system.

A.  Markeringar på utspel från egna sidan.       (styrkemarkeringar)

B.   Längdmarkeringar, framför allt i NT-spel. (antalsmarkeringar)

C.   Markeringar enligt Lavinthal                   (färgvisande markeringar)

 

A. Numera använder de flesta spelare s.k Schneidermarkeringar eller omvända markeringar,
som de också kallas.  Det innebär att Du skall bekänna med Ditt minsta kort i färgen om
Du vill att partnern skall fortsätta i färgen. Om Du ser att spelföraren kan stjäla kommande
stick, bekänner Du med ett ”större” kort och då bör Din partner spela någon annan färg.
Detta gäller även när Du (eller Din partner) måste saka i en annan färg än den spelade.
Det kan ibland vara svårt att markera positivt med ett lågt kort i en bra färg, och man kan
då istället markera negativt med ett högt kort i en icke önskvärd färg.
Denna typ av markeringar, Schneidermarkeringar, används på varje bricka.

 

B.  Längdmarkeringar kan vara viktiga i en del situationer.  Oftast gäller det långa färger i
3 NT-kontrakt, där motsidan har E eller K och vill ta sitt stick i det moment, som
spelföraren spelar sitt sista kort från den korta handen. Ofta handlar det om att låsa
fast spelföraren på den ena handen. 
Om man bekänner lågt – högt, har man ett jämnt antal kort och omvänt högt – lågt
innebär ett udda antal kort. Det uppstår ibland en liknande situation när försvaret börjar
med E och K i en sidofärg och D i färgen kommer upp på bordet hos träkarlen. Då kan
en fortsättning i färgen ge spelföraren ett extra stick i färgen och dessutom möjlighet att
saka så att ett senare stick går upp i rök

 

C.   Markeringar enligt Lavinthal  är litet svårare att förklara.  Det vanligaste läget är när
Din partner startar med höga kort i Er färg men träkarlen har singelton i färgen. Då är det
onödigt att markera enligt A. Ett lågt kort kan då visa intresse för den lägsta färgen, medan
ett högre kort visar intresse för en högre färg bortsett från trumffärgen. Denna markeringsidé
går att tillämpa på flera sätt inuti spelet men utan ordentlig korträkning kan det bli missförstånd.

 

Ett exempel: Syd spelar 4 spader och Din partner spelar ut © K.

 

 

                      ª D Kn 8 7 4   © D 9 4   ¨ D 10   § K 6 3 

             
                                                                                      
ª  6 3

 Utspel © K                                                                    ©  Kn 10 8 4 2

                                                                                       ¨  K Kn 9

                                                                                       §  D 4 2

Spelföraren begär  © 4 . Vad markerar Du med?

Jag bekänner med © 8 för att stoppa fortsatt spel i färgen just nu, eftersom
det är stor risk att spelföraren kan stjäla på handen och då blir
© D stor. 
Jag kommer att vända med
© Kn om jag kommer in i spelet senare för då
kan inte
© D bli stor utan att vi fått ett nytt ©-stick